Det var väldigt tufft att se alla på begravningen och när jag och min familj gick in efter alla andra och satte oss längst fram så vi såg den vita kistan och alla vackra blommor, jag brastut i tårar många gånger det jobbigaste var att se alla gå fram och ta farväl och höra vad dom sa och att själv stå där och titta på askan och känna att det är sista gången jag någonsin kommer att vara så nära henne. Hela dagen idag har vi varit hos morfar, vi var många där och vi tar hand om varandra. Jag har precis kommit hem nu och jag gör läxor.. 

Jag känner inte för skola imorgon men det är ju fredag och sista dagen i skolan denna veckan, men det kommer ju alltid en måndag till.